När Hugh blev dubbad till riddare 1125, bestod styrkan av något mer än ett dussin riddare, och den första Stormästaren av Tempelriddarna, var en vasal till Hugues de Payens , som hade varit med honom i Jerusalem 1114 .

Hans äldre bror Odo V, greve av Troyes, dog 1093, och efterlämnade ämbetet som mästare i Troyes, där han placerat sin domstol, och Vitry-le-François. På detta sätt förenades de tre sammanhängande grevskapen som bildade kärnan i det framväxande Champagne, den äldsta av grevskapen och platsen för det enda biskopsrådet i hans domäner, många samtida dokument kallar honom Greve av Champagne, vilket är den titel hans efterlevande föredrar.

Hans första nedtecknade akt, från år 1094, är det äldsta dokumentet i klosterarkivet. Den del av akten som sträcker sig längst i historien är hans beviljande av land, år 1115 till munken Bernard av de reformerade Benediktinerna på Cîteaux, ett Cistercienserkloster i Clairvaux (i nuvarande Ville-sous-la-Ferté ), där Bernard utnämndes till abbot och blev berömd som Bernard of Clairvaux. Hughs stadgar övergår till den nya stiftelsen Clairvaux och dess boenden, åkrar, ängar, vingårdar, skogar och vatten. Ett djupt kärleksfullt brev från Bernard till Hugh skrivet 1125 finns bevarat, när Hugh för tredje gången reste för att slåss i det heliga landet, och för att ansluta sig till Tempelriddarna.  

Han lämnade sin gravida hustru och sin son Odo. Hugh trodde sig vara impotent, och erkände aldrig sin son. Istället överförde han sina titlar till sin brorson, som blev Theobald II av Champagne . Odos två söner, Odo II av Champlitte och William av Champlitte blev viktiga figurer i det fjärde korståget .

Constance of France

Hugh gifte sig först med Constance, dotter till kung Filip I av Frankrike och Bertha av Holland. Deras enda barn, en son vid namn Manasse, dog ung. Han gifte sig med Isabella, dotter till Stefanus I, greve av Burgund och brorsdotter till påve Callixtus II.

Hugh var också den generösa beskyddaren av klostren i Montieramey Abbey och Molesme , och beviljade bidrag från sitt slott i Isle-Aumont, söder om Troyes. I ett överlevande brev till honom från Ivo av Chartres (brev CCCXLV), påminner biskopen av Chartres honom om sina skyldigheter att gifta sig, kanske för att avskräcka honom från att lämna kontinuitetslöften.