Enligt
legenden valdes Erik till kung av svearna 1150 och götarna 1156. Kung Erik ska
ha lett ett korståg till Finland tillsammans med Biskop Henrik från Uppsala.
kanske var det innan han blev vald till kung. Det kan ha varit antingen 1150
eller 1157. Biskop Henrik blev kvar och ska ha lidit martyrdöden. Biskop Henrik
kom att bli Finlands nationalhelgon.
Kung Erik nämns i en notis i Vitskolskrönikan som styrker att han var kung
1158 över Västergötland. Notisen är bevarad i en avskrift från 1609 av en inbunden
handskrift eller bok som i sin tur ska bygga på ett original från 1100-talet.
Enligt legenden ska Kung Erik ha dödats den 18 maj 1160 i strid efter en
mässa i Östra Aros, i nuvarande Uppsala.
Kung Erik dödades av den danske
prinsen Magnus Henriksson från den Stenkilska ätten. Enligt helgonlegenden hade
Kung Erik vägrat att sätta sig i säkerhet utan hade fortsatt hört mässan till
slutet och därefter blivit överfallen då han lämnade kyrkan.
Hans huvud höggs
av när han låg på marken och enligt legenden rann en källa upp på platsen där
han dödades. Underverk ska också ha inträffat där.
År 1198 upptogs Kung Erik i
Vallentunakalendariets helgonförteckning. Sannolikt jobbade sonen Knut Eriksson
hårt för att främja kulten för att få Erik den helige helgonförklarad. Kung
Eriks minne högtidlighölls av kyrkan under medeltiden och kom i efterhand att
firas som Sveriges nationalhelgon.
Erik
den helige ska ha gravsatts i Gamla Uppsala och hans kvarlevor skrinlades kort
därefter. De överfördes 1273 till den Domkyrkan i Uppsala, det hela ska ha
skett den 24 januari, en dag som i den gamla almanackan omnämns som Ericus
Translatus. Skelettet som saknar en del av benen vilar fortfarande vid
högaltaret. Skrinet innehåller också Kung Eriks begravningskrona av förgylld
koppar, för övrigt den äldste bevarade svenska kungakrona.
Kung Erik vördades lokalt som helgon
även om han aldrig kanoniserades av påven och under medeltiden sågs hans
regeringstid av allmogen allmänt som den gamla goda tiden då skatter och lagar
var rättvisa.
Kung Erik
begravdes i Gamla Uppsala kyrka. Lanseringen av Kung Erik som helgon skedde
under sonen Knut Erikssons regeringstid 1167-1196. I Vallentunakalendariet
finns S:T Eriks dag upptagen bland helgonfesterna omkring år 1198. Av ett
påvligt indulgensbrev från 1256 framgår att vallfärder till graven i Gamla
Uppsala förekommit under en tid och även järtecken omtalas.
Efter Kung
Eriks död togs man tillvara hans kvarlevor.
Relikskrinet fördes år 1273 från
dåvarande domkyrkan i Gamla Uppsala till domkyrkobygget i Östra aros, den
nuvarande domkyrkan. Den 18 maj varje år fördes Kung Eriks skrin i procession
mellan den nuýa och den gamla domkyrkan, skrinet kunde även bäras runt i eller
utanför domkyrkan även vid andra tillfällen.
Datumet i almanackan är tillägnat
Erik den helige (Erik IX Jedvardsson ”Den helige”). Kung Erik Jedvardsson
mördades på Kristi himmelsfärdsdag
den 18 maj 1160 och blev därefter föremål
för en omfattande helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.
Informationen om St Erik är hämtat från Wikipedia.
