Var en fransk medeltida abbot och mystiker. Helgon inom Romersk-katolska kyrkan med festdag 20 augusti, kyrkolärare. Tack vare Bernhards goda anseende och mångfald av skrifter spred sig hans inflytande och makt med tiden utanför Clairvaux gränser. År 1130 anlitades han som medlare i försöken att få den påvliga schism att upphöra som på den tiden utgjorde ett hot mot kyrkans stabilitet och sammanhållning. När påve Honorius II 1130 dog, nominerades två kandidater som konkurrerade om påveämbetet – Anacletus II och Innocentius II. Det föll på Bernhards lott att fastställa pretendenternas värdighet och avgöra vilken kandidat som var lämpligast. Efter moget övervägande bestämde han sig för Innocentius II som levde i landsflykt i Frankrike. Med sin vänliga nit lyckades Bernhard övertala Frankrike, England, Spanien och Tyskland att acceptera Innocentius II som påve. Slutligen var även kejsaren övertygad och Anacletus II fördrevs från Rom.  
Han var en förespråkare av Tempelherreordern och hans förbindelser med ordern sträckte sig emellertid längre än så, då han hjälpte till att utforma den ed som alla ordensmedlemmar skulle avlägga. Den kallades Tempelherrarnas ordensregel och innebar att ordensmedlemmarna fick svära sin lydnad till Bethania, Marias och Martas borg.

En  historisk betraktelse gällande Bernard of Clairvaux.

Författad av Grand Chaplain  The Grand Priory of Knights Templar in the UK. Chevalier John Harcourt